Har precis varit ute i det fina klara lite kalla höstvädret och förundrats av naturens lugn...Kände när jag tittade upp mot den gulnade lönnen och på svamparna som växte sig stor och typ i ett sammanhang, att det är ju så där lugnt, fint och fridfull man vill att livet alltid ska vara...
En symbios...
En kraft att få växa utifrån sina förutsättningar, vissna och gå vidare för att samla kraft för nya gröna tag, nästa år...
No comments:
Post a Comment