dilemma...

”- Jag har målat i fyra år, då och då, sa han.
En dag tänkte jag efter varför jag målade, vad jag ville säga med måleriet. Jag kom underfund med att det var ingenting. När man målar glömmer man sej själv och jag tror inte att jag vill det – ännu. Man glömmer bort sej själv som dom som tror gör. Den som berättar om sin tro blir aldrig trodd. Man talar inte om sånt. Man är någonting, men man talar inte om det.
Och jag vill tala, jag vill göra mig förstådd, jag vill delta”.
Ur Beppe Wolgers memoarer.


Dessa rader berörde mig på ett märkligt sätt, de fick mig att tänka till; vad vill jag , vad gör jag etc. Och trots att jag skapar, vill skapa och måste skapa... så vill jag skapa så att andra förstår,
jag vill tala, jag vill göra mig förstådd och framförallt, jag vill delta.
Känner igen känslan av att "när man målar så glömmer man sig själv", att skapa är som att absorberas, dyka ner i - in i... tiden står still eller flyger iväg på samma gång...