Fas 1. Idé föds...
Fas 3. Natur och kultur...
Fas 6. Början till en helhet...
Fas 6-7... Vidareutveckling av det som komma skall...Process…
7 faser av min arbetsprocess.
1. Väljer ut material som jag har liggandes.
I det här exemplet på arbetsprocess såg det ut som följande… Ser ungefär mer eller mindre ut på samma sätt i alla mina arbetsprocesser, undantag från inspiration och material.
Men faserna är i princip de samma.
En kompis dotter fyller 5 år och jag känner att jag borde göra något till henne, hon (dottern) har redan sett och känt på små ullförsök, nålfiltning, som hon tyckte om, att de vara fina och hon ville ha…
Problemlösning; vad gillar tjejen?
-Rosa är favoritfärgen, gullgull och tjejtjejiga saker är hennes grej.
Jäpp, då gör jag helt enkelt ett rosa hjärthänge i ull med en metallkonstruktion som gör det hela slitstarkare och mer hållbart, hon är ju ändå 5 år, vilket kan utsätta en sak för rätt mycket, slit, släng och allt möjligt. Detta arbete är mer en ”plikt” och en vilja att göra henne till lags med en teknik och ett material som jag för tillfället arbetar med. Mottot för detta arbete, present kan typ vara; ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden.
MEN under tiden jag sitter och skapar en konstruktion av metalltråd och plastslang samt nålfiltar fram detta rosa hjärthänge så händer något under själva pickandet.
En idé föds hur jag kan använda mig av detta i kommande arbeten, mot konst, mot smycke.
2. En ny idé väcks… Vad händer om jag skulle göra ett nät med samma material och metod?
Ett nät som kan hängas mellan träd som en dekoration, ett artificiellt nät i naturen, som också kan placerar på vägg eller bäras på kropp som ett halssmycke.
3. Idén finns där, men ännu har jag inte fysiskt börjat arbeta på den, går omkring med idén i bakhuvudet, samlar idéer och ”mod” och samtidigt vrider jag och vänder på idén som fortfarande befinner sig i just idéstadiet, i min fantasi… Hur ska jag göra? Storlek, färg, form etc. Bodil Jönsson kallar denna tid i sin bok tio tankar om tid, ställtid. Vilket är ett fantastiskt bra ord tycker jag men också en bra och förklarande text av vad just detta stadium, före själva fysiska arbetsmoment vill säga. Det som för andra kan te sig som en icke göra tid…
Material, metod och utformning är ”bara” inne i huvudet än så länge och där ser det bra ut, självklart och nästan färdigt, men det är däri ”problemet” ligger, det är mycket som ser bra ut i fantasin, men när man väl börjar jobba med det rent fysiskt, översätter idé till handlig, då händer helt nya saker, nya saker som man enbart kan se genom att göra, upptäcka.
4. Börjar jobba praktiskt med idén, nät, skulptur, halssmycke…
I detta fall så håller jag fast vid metalltråd, plastslang och ull för nålfiltning.
Jag virrar ihop tre metalltrådar som jag klätt med plastslang så de bildar typ benen på en spindel. På så sätt skapar jag en mitt att utgå ifrån.
Efter plastslangsfärg väljer jag ullfärg. Bestämmer mig sedan för att nålfilta/tova en hård form av ull runt själva knuten på/av metalltrådarna. Jag låter också materialet (ull) och formen på knuten bestämma utformningen på den kommande ullkroppen, alltså väljer jag inte att styra den ”slutgiltiga” formen alldeles för mycket, det som blir det blir… Men jag håller mig till ett mått som blev till i den första utav formerna, objektet.
5. När man väl är inne i det man börjat arbeta på/mot, då öppnar sig en öppenhet mot ”allt” runtomkring sig. Allt börjar kretsa medvetet och omedveten runt det man jobbar med. Tex. när jag är ute och går så ser jag nätverk, kanske inte enbart fysiska sådana, utan det kan vara möten med människor, deras nätverk etc. Abstrakttänkande.
Eller genom att läsa en bok och slås av att den texten är ju precis det jag är ute efter och däri ligger den förklarande kärnan, denna gång i detta arbete så har jag låtit mig inspirerats av Beppe Wolgers memoarer och textutsnitt ur hans fantastiska bok.
Beppe Wolgers träffade mig klockrent med textraderna;
”Men ett plums kan aldrig ersätta en kyss. Så längtan fanns kvar, oförstörd, oanfrätt. Kan aldrig längtan bli nöjd? Är den så omättlig. Så omåttlig? Har längtan någonting att göra med oförmågan? Eller med fegheten?
Varför ska den bara sitta därinne och gnaga och gnaga?
Vad ska man stoppa ned åt den? Kärlek? Eller hat?”
Alltså så är man en liten bit på väg i sin arbetsprocess men också tillbaks i fas 3, men med ett mer riktat intresse för sin idé… ett mer medvetet och aktivt sökande för att jag ska nå ett så bra slutresultat som bara är möjligt och som överensstämmer med den forna idén och känsla jag hade.
6. Nu börjar arbete synas, få en uppenbar riktning… Här är det dags att stanna upp och tänka till, funkar; proportioner, färg, form, IDÉN??? Nu när man kan se och ta på det som blivit…
OM det ser ut att funka, så jobbar man vidare, styr upp, plockar bort, lägger till, skärper upp el. ”plofsar” till beroende på vart man vill komma med det slutgiltiga resultatet.
7 el 6. Under denna/dessa faser har jag lätt för att hoppa till nästa idé, hur kan jag gå vidare, vad kan jag göra för vidareutveckling??? Här är det omöjligt för mig att bara vara, jag hamnar nästan alltid och ofta i vad det kan bli sen… Nya idéer föds och på något sätt är liksom hjulet, kreativiteten i rullning. Men att jag mentalt hoppat, börjat tänka på andra lösningar, vidareutvecklingar gör inte att jag inte färdigställer den första idén, nej jag gör färdigt och o det dyker upp ”problem” på vägen så kan jag låta det första arbetet vila för en stund, för att sedan komma tillbaks med nya fräscha ögon.
Genom att arbeta på det här sättet, ett sätt som har mycket ställtid, tid som inte tycks synas i något arbete för stunden, så hoppas och tror jag att det märks i slutresultatet, då är det genomtänkt, genomarbetat för det är där i slutprodukten som allt ska synas, kännas och upplevas, alla beslut, all tid etc. ska ses/kännas i detta slutresultat.
Om man lyckas plocka fram det man kände och tänkte i starten, det som man bara hade inne i huvudet och det färdiga resultatet motsvara just detta; känslan, bilden av… utan att man kompromissat med sin idé, känsla (ändringar är en helt annan sak…) då har man lyckats och är man framme för denna gång! Gått i mål som klar etta i sitt egna race.
7 faser av min arbetsprocess.
1. Väljer ut material som jag har liggandes.
I det här exemplet på arbetsprocess såg det ut som följande… Ser ungefär mer eller mindre ut på samma sätt i alla mina arbetsprocesser, undantag från inspiration och material.
Men faserna är i princip de samma.
En kompis dotter fyller 5 år och jag känner att jag borde göra något till henne, hon (dottern) har redan sett och känt på små ullförsök, nålfiltning, som hon tyckte om, att de vara fina och hon ville ha…
Problemlösning; vad gillar tjejen?
-Rosa är favoritfärgen, gullgull och tjejtjejiga saker är hennes grej.
Jäpp, då gör jag helt enkelt ett rosa hjärthänge i ull med en metallkonstruktion som gör det hela slitstarkare och mer hållbart, hon är ju ändå 5 år, vilket kan utsätta en sak för rätt mycket, slit, släng och allt möjligt. Detta arbete är mer en ”plikt” och en vilja att göra henne till lags med en teknik och ett material som jag för tillfället arbetar med. Mottot för detta arbete, present kan typ vara; ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden.
MEN under tiden jag sitter och skapar en konstruktion av metalltråd och plastslang samt nålfiltar fram detta rosa hjärthänge så händer något under själva pickandet.
En idé föds hur jag kan använda mig av detta i kommande arbeten, mot konst, mot smycke.
2. En ny idé väcks… Vad händer om jag skulle göra ett nät med samma material och metod?
Ett nät som kan hängas mellan träd som en dekoration, ett artificiellt nät i naturen, som också kan placerar på vägg eller bäras på kropp som ett halssmycke.
3. Idén finns där, men ännu har jag inte fysiskt börjat arbeta på den, går omkring med idén i bakhuvudet, samlar idéer och ”mod” och samtidigt vrider jag och vänder på idén som fortfarande befinner sig i just idéstadiet, i min fantasi… Hur ska jag göra? Storlek, färg, form etc. Bodil Jönsson kallar denna tid i sin bok tio tankar om tid, ställtid. Vilket är ett fantastiskt bra ord tycker jag men också en bra och förklarande text av vad just detta stadium, före själva fysiska arbetsmoment vill säga. Det som för andra kan te sig som en icke göra tid…
Material, metod och utformning är ”bara” inne i huvudet än så länge och där ser det bra ut, självklart och nästan färdigt, men det är däri ”problemet” ligger, det är mycket som ser bra ut i fantasin, men när man väl börjar jobba med det rent fysiskt, översätter idé till handlig, då händer helt nya saker, nya saker som man enbart kan se genom att göra, upptäcka.
4. Börjar jobba praktiskt med idén, nät, skulptur, halssmycke…
I detta fall så håller jag fast vid metalltråd, plastslang och ull för nålfiltning.
Jag virrar ihop tre metalltrådar som jag klätt med plastslang så de bildar typ benen på en spindel. På så sätt skapar jag en mitt att utgå ifrån.
Efter plastslangsfärg väljer jag ullfärg. Bestämmer mig sedan för att nålfilta/tova en hård form av ull runt själva knuten på/av metalltrådarna. Jag låter också materialet (ull) och formen på knuten bestämma utformningen på den kommande ullkroppen, alltså väljer jag inte att styra den ”slutgiltiga” formen alldeles för mycket, det som blir det blir… Men jag håller mig till ett mått som blev till i den första utav formerna, objektet.
5. När man väl är inne i det man börjat arbeta på/mot, då öppnar sig en öppenhet mot ”allt” runtomkring sig. Allt börjar kretsa medvetet och omedveten runt det man jobbar med. Tex. när jag är ute och går så ser jag nätverk, kanske inte enbart fysiska sådana, utan det kan vara möten med människor, deras nätverk etc. Abstrakttänkande.
Eller genom att läsa en bok och slås av att den texten är ju precis det jag är ute efter och däri ligger den förklarande kärnan, denna gång i detta arbete så har jag låtit mig inspirerats av Beppe Wolgers memoarer och textutsnitt ur hans fantastiska bok.
Beppe Wolgers träffade mig klockrent med textraderna;
”Men ett plums kan aldrig ersätta en kyss. Så längtan fanns kvar, oförstörd, oanfrätt. Kan aldrig längtan bli nöjd? Är den så omättlig. Så omåttlig? Har längtan någonting att göra med oförmågan? Eller med fegheten?
Varför ska den bara sitta därinne och gnaga och gnaga?
Vad ska man stoppa ned åt den? Kärlek? Eller hat?”
Alltså så är man en liten bit på väg i sin arbetsprocess men också tillbaks i fas 3, men med ett mer riktat intresse för sin idé… ett mer medvetet och aktivt sökande för att jag ska nå ett så bra slutresultat som bara är möjligt och som överensstämmer med den forna idén och känsla jag hade.
6. Nu börjar arbete synas, få en uppenbar riktning… Här är det dags att stanna upp och tänka till, funkar; proportioner, färg, form, IDÉN??? Nu när man kan se och ta på det som blivit…
OM det ser ut att funka, så jobbar man vidare, styr upp, plockar bort, lägger till, skärper upp el. ”plofsar” till beroende på vart man vill komma med det slutgiltiga resultatet.
7 el 6. Under denna/dessa faser har jag lätt för att hoppa till nästa idé, hur kan jag gå vidare, vad kan jag göra för vidareutveckling??? Här är det omöjligt för mig att bara vara, jag hamnar nästan alltid och ofta i vad det kan bli sen… Nya idéer föds och på något sätt är liksom hjulet, kreativiteten i rullning. Men att jag mentalt hoppat, börjat tänka på andra lösningar, vidareutvecklingar gör inte att jag inte färdigställer den första idén, nej jag gör färdigt och o det dyker upp ”problem” på vägen så kan jag låta det första arbetet vila för en stund, för att sedan komma tillbaks med nya fräscha ögon.
Genom att arbeta på det här sättet, ett sätt som har mycket ställtid, tid som inte tycks synas i något arbete för stunden, så hoppas och tror jag att det märks i slutresultatet, då är det genomtänkt, genomarbetat för det är där i slutprodukten som allt ska synas, kännas och upplevas, alla beslut, all tid etc. ska ses/kännas i detta slutresultat.
Om man lyckas plocka fram det man kände och tänkte i starten, det som man bara hade inne i huvudet och det färdiga resultatet motsvara just detta; känslan, bilden av… utan att man kompromissat med sin idé, känsla (ändringar är en helt annan sak…) då har man lyckats och är man framme för denna gång! Gått i mål som klar etta i sitt egna race.
No comments:
Post a Comment