nu är våren här!

NU äntligen har våren kommit till oss.

Lättare att kliva upp men svårare att diciplinera sig i att vara inne och skapa...

Människor strålar i kapp med solen.

Nu börjar det lilla livet att vakna till liv, humlor samlar... Gammalt har brytits ner för att ge plats åt nytt. HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLIGT!

inga "nya" smycken och inga andra smycken heller...

Som du märkt, om du varit in och kollat på bloggen, så är det inga "nya" smycken utlagda, inga andra smycken heller för den delen...

Just nu är jag inne i en fas av att samla intryck, reflektera över det jag jobbar med, för jag har saker på g i min lilla vrå och verkstad, det är bara det att nu ligger det och gror och mognar... Jag kollar till, tänker och tar, vrider och vänder på det som komma skall...

ALLT måste ha sin tid, även om jag känner att jag VILL se resultat, VILL se färdiga smycken etc.

Mina tankar är väldigt fokuserade på samhället i stort just nu, offentliga rummet, fin & ful konst, vem som bestämmer... Hur jag förhåller mig till mitt skapande, hur jag får saker och ting att gå ihop osv. Det ska jobbas för att få in pengar till hyra och annat, skapandet och dess process blir aningens hattigfnattig och inte så samlad och koncentrerad som jag önskar.

Vernissagekort skall göras till kommande utställningar, projekt skall finslipas, idéer skissas ner och förhoppningsvis genomföras...

Inser att jag gillar projektformen, att jobba mot något projekt/idé ett tag, ett par år och sedan byta fokus, eller byta vinkel åtminsone...

Hade jag inte varit smyckekonstnär, så hade idékonsulent varit något att tänka på.

Fast det ena utesluter ju inte det andra. Jag kan ju vara vad jag vill!!!

på jakt efter offentlig "bus" konst...

Söndag den 11 mars var jag ute med kameran för att tillsammans med en vän, Mariann Johansson söka efter konst som finns runtomkring oss, men som ingen betalat för, ingen har haft en önskan om att den ska vara där osv.

Personligen så gillar jag dessa inslag i stadsbilden, det offentliga rummet.

Att någon kreatör tar saken i egna händer och ställer saker på ända, kommunicerar i det tysta, provocerar eller bara gör samhället vacker och glatt att vistas i...

Alltid kul och spännande att gå på upptäcksfärd, värt att rekommendera om man inte har en plan eller ett mål... Gå ut och kolla vad andra gjort för att just kommunicera, provocera eller göra dig glad på din väg genom exempelvis stan.

Någon hade gjort en fin installation i "icke" parken nedanför Stigbergsbacken... Ingen aning om vad denna lilla trädpark heter... Textilkonst med recyclinginslag prydde träden där.

Verkligen kreativt och fint! Känslan av att rätt stora djur/kryp hade intagit denna märkliga "icke" plats.

Länge leve folkkonsten!

en liten obetydlig skiss kan det tyckas...

Ibland så går man och klurar på lösningar, man kommer på en grej... Tänker, och inser att jag måste tänka en gång till, en gång till, en gång till etc.

Så här kan mina tänk och förhoppningsvis också lösningar se ut.

Bara jag som fattar vad det är, en 2-d påminnelse om hur jag tänker... Egentligen bara för mig själv, men jag tycker att det finns ett värde i att visa delar av en process.

utifrån diskussion...

Utifrån en diskussion jag hade med en smyckeskollega och vän, Maja Breife.

Vi diskuterade om hur vida man i sina arbeten kan/kunde se den röda tråden...

Då sa Maja; det är ju du som är den röda tråden.

Så sant. För även om det kan se spretigt ut, att man använder sig av olika material, uttrycksätt etc. så är det ju ändå jag som gjort alstren...

inspiration, transformation...

Klippdockor, en kreativ syssla när jag var liten (men kanske på utdöende redan då?)...

Jag kom över en MÄNGD klippdockor som andra klippt ut och lekt med, på en loppis i Sundsvall för några år sedan.

NU är det dax att återanvända delar av min samling, göra smycken av...

Baksidan är på de flesta klippdockor & klädesplagg är lika intressanta som framsidan, om inte mer emellanåt...

ibland...

Ibland så blir det inte som man tänkt sig det hela... Idag är det förkylning som hindrar mig från att göra något överhuvudtaget, förra veckan var det någon form av kärlek som värkte... Kanske inte hindrade mig från att göra saker, men irriterade/förvirrade någonstans där bak i bakhuvudet.

Ibland kan man sätta upp otroliga hinder för att inte göra och känna det man ska.

Mentala stopp drabbar en emellanåt... Här är en bild som jag gjort för att hitta "känlsan", hur det ser ut emellanåt... Båda fötterna på jorden, men kanske skyddslös, naken och neutral?

-Känns det igen eller?!

under arbete...

Så här ser början ut på en utav mina tankebanor.

Materialval, komposition, TID för eftertanke/reflektion, genomförande och oftast vissa ändringar och justeringar. En process som tar sin tid.

Detta är början på ett halssmycke till kommande on-line utställning 2007.

Porslinsfigur á la pudel, deoflaska... glaspärlor skall läggas till och kanske något mera.

loppisfynd som present...

Loppisar är bra, det sätter igång associationsfkedjan åt olika håll och kanter, även om det inte alltid blir smycken av det som jag drar hem... Även om målet är att hitta och fynda saker som jag kan transformera, så slinker ett och annat grejs med hem...

Dessa två fina kaffekoppar hittade jag till två av mina vänner, passar precis in i dessa tider.

Men frågan som dök upp hos mig var; varför stod det "bara" två identiska mor koppar där?

Vart var far koppen?

Eller var det så att redan på den gamla "goda" tiden när dessa koppar och fat nyttjades fanns par som bestod av mor + mor? Hoppas att det var så.

Det borde ju egentligen säljas mer mor + mor alt. far + far kit... Nåt att tänka på.